Handboll i Sverige – Del 5

Hej igen och välkomna tillbaka till denna serie om svensk handboll, dess historia, min historia som handbollsspelare, i föregående delar delade jag med mig av hur jag kom i kontakt med handboll, regler, hur startade handboll i Sverige och framgångar internationellt sett.

Idag fortsätter vi med Olympiska spelen i London 2012.

Äntligen dags för guld?

Efter att missat kvalat in till turneringen dom senaste 2 åren var det nu dags igen att spela och äntligen försöka vinna det saknade guldet, i gruppspelet slutade Sverige 3a och var klart för kvartsfinal mot Danmark.

På förhand var det inte många som trodde att vi skulle ha en chans mot vårt grannland efter dom senaste årens resultat där Danmark varit mycket framgångsrika men Sverige överraskade med ett taktiskt drag från start med att punktmarkera stjärnspelaren Mikkel Hansen, ett drag som Danmark hade riktigt svårt att hitta något motmedel med och efter en bragdinsats vann Sverige med 24–22 och var klart för semifinal mot Ungern.

Semifinalen var mycket jämn och efter en jämn nagelbitare för oss framför Tv:n.

Lyckades laget vinna med 27–26 och var klart för final igen för fjärde gången, denna gång mot Frankrike.

Finalen inleddes starkt av Sverige och drömmen om en ännu en överraskning från detta lag grodde sig större men Frankrike växte sig in i matchen och blev starkare och starkare och när slutsignalen ljöd stod det tyvärr klart att Sverige återigen hade förlorat en olympisk final, denna gång med minsta möjliga marginal 21–22 även om besvikelsen var stor så tycker jag i efterhand att insatsen av dom svenska herrarna var bragdartad och silvret hade nästan guldsmak denna gång.

Efter detta lyckades tyvärr inte laget upprepa det fina spelet från London och med magra resultat på följande mästerskap som avslutades med ett fiasko på Olympiska spelen i Rio de Janerio 2016 avlutade Staffan Olsson och Ola Lindgren sina förbundskaptens uppdrag och ny kapten på skutan blev Kristjan Andersson som tog över i september 2016.

Eftersom stora delar av det gamla gardet slutade i landslaget fick Kristjan starta om med nya orutinerade spelare och på världsmästerskapen 2017 hade Sverige ett starkt gruppspel med endast förlust mot Danmark och efter att ha slagit Vitryssland i åttondelsfinal fick man i kvartsfinalen möta hemmanationen Frankrike, tyvärr blev det en för svår nöt att knäcka men överlag med ett snabbt, rörligt anfallsspel fick laget positiva omdömen och kanske kan detta vara början på en ny storhetstid för Sverige? Det kommer bli spännande att följa dom nästkommande mästerskapen och utvecklingen.

I övrigt är det värt att nämna att Magnus Wislander utsågs år 2000 till århundradets bästa spelare för åren 1900–1999 vilket är otroligt stort!

Detta var allt om det svenska herrlandslaget och i nästa del kommer jag skriva lite om det leende landslaget, det vill säga vårt svenska damlandslag som inte varit framgångsrika i samma utsträckning som dom svenska herrarna men som under dom senaste åren utvecklats mycket, men som sagt mer om detta i nästa del, tills dess ha det gött och syns då.