Pengar och framgång – damer och herrar

Bästa handollsvänner,

Handbollsförbundets beslut att stryka damernas VM-kval har väckt stora känslor. Det var ett beslut som jag var med och ta och jag står bakom det. Därför finner jag det också på sin plats att här offenttligt återge bakgrund och mina egna tankar kring det hela.

Jag påminner alla om att jag här återger min privata åsikt, som inte nödvändigtvis reflekterar förbundets ställning i ärendet. Jag skriver dock ”Vi” och återger hur jag upplever att ”vi” – styrelsen – agerat i samspråk och samråd.

Pengar

Mycket har talats om ekonomin. Förbundets ekonomi är äntligen i balans. Vi har koll på utgifter och inkomster med en otroligt bra noggrannhet och kan fatta beslut med förhåll. Detta var ett av dom. Budgeterna för damernas och herrarnas landslag är så gott som lika. Herrarna har litet större intäkter, så man kan mycket väl säga att satsningen på damerna är något större än på herrarna. Damernas fortsatta kval hade medfört en ofinansierad merkostnad. Grundprincipen i god hushållning är att alla utgifter i budgeten ska finansieras euro för euro. Så har det inte varit tidigare när förbundets budget varit redigt på minus. Vi ville inte skapa ett läge där vi saknar betalningsförmåga eller måste göra nedskärningar på annan redan mycket stramt budgeterad verksamhet. Därför tog vi beslutet. Det var ett svårt beslut. Det var kärvt och gjorde ont. Det debatterades hårt. Men beslutet var enhälligt. Vi kunde ha skuffat på beslutet, men då hade vi hamnat i ett olidligt limbo av osäkerhet, för att sedan i sista stunden dragit i handbromsen. Det ville vi inte.

Vi ville vara tydliga:

• Vi tar inte denna risk för att senare skylla minus på damlandslaget eller bortförklara för juniorer, herrar och andra.
• Vi fattar beslutet med förhåll för att på hösten kunna leverera på löftet att ordna kvalitativa träningsmatcher mot tufft motstånd med varje sparad euro.
• Vi fortsätter vara aktivt engagerade med damlandslaget.

Framgång

Det har varit hårda matcher. Det har blivit idel förluster. Brigitta ”Bigo” Lindholm har helt rätt när hon säger att det skett stora framsteg. Inte framgångar mätbara i poäng men framsteg i spel, tuffhet och bra insatser mot hårt motstånd. Det vill vi fortsätta stöda. Men att ta ett extra kval – även om med VM-prestige – utan pengar hade förstört samtliga förutsättningar för damlandslaget på medellång och längre sikt. Med ingående minus på flera tio tusen euro inför 2015 och fortsatta år hade vi blivit tvungna att skära ned på flick- och pojklandslag eller helt hålla paus för damlandslaget. Därför tog vi det svåra beslutet. Vår målbild var att ha samtliga lag och fortsatt tävlingsinriktad och en spelmässigt successivt förbättrad verksamhet även nästa år och åren därpå när nya kval kommer. Segrar är viktiga för ett lag. Vi vill med vår satsning på hösten ge laget den möjligheten. Vi ser positivt på den utveckling – individuell, lagspel, laganda, tuffhet, tävlingssinne, sammanhållning – damlandslaget visat och vill stötta den på bästa möjliga sätt. Det värsta sättet hade bedömt varit fortsatt kval. Då hade all verksamhet stannat efter det kvalet. Tystare perioden i landlagsverksamhet är helt naturliga i en gren där VM och EM inte går av stapeln varje år. Herrlandslaget hade för ett par år sedan en tystare period på långt över ett år. Då talade ingen om att ”lägga ned” för det var det inte frågan om. Inte nu heller.

Samtal

Samtal kring beslutet ordnades genast. Möjligheter till samtal och samverkan kring vägen framåt raserades tyvärr av en konfliktanda. Hufvudstadsbladets Filip Saxén skrev om händelsen i en anda som inte bidrog till samspel.

Uppdaterat: Fixade döda länkarna.

• Förbundet sätter stopp för damernas kvalspel
• Besviken Lindholm lämnar landslaget
• Kolumn: Damerna – ett andra klassens landslag?
• En inte allt för bitter förlust
• Kolumn: Känslorna svallar i Handbollsfinland

Fille, som jag är bekant med, är en bra reporter och skriver som man ska, trots att jag lite saknar den objektiva reportern i artikelserien ovan. Känslor ska svalla, det är handboll! Spelarnas frihet att uttrycka sig ska inte på förhand begränsas, men om landslagsledningen tar pressen till sitt vapen, så försämras förutsättningarna för att nå samförstånd. Det gäller att samtala och lyssna. Det gäller ockå att ha respekt för sporten, sina kamrater och andra handbollsvänner och inte avsiktligt gå ut med sådant som skadar handbollen. Vill man så, så ska man istället sluta med grenen och tala som ex-idrottare. Kommunikationen har man både från förbundets och lagets sida stundvis skött väldigt dåligt. Birgitta har dock tagit mycket mera ansvar än vad av tränare i denna situation kan förväntas och byggt upp en meningsfull dialog. Tack Bigo, jag uppskattar detta stort!

Verksamhetstöd

Förbundet blev utan olympiska kommitténs stöd i år. Motiveringarna (i kort förenklad form) var att förbundet inte har en idrottschef och verksamheten inte således uppfyller kriterierna för att stödet ska beviljas. För att bedriva meningsfull verksamhet med förtroende, som alltid mäts och bedöms av andra, så måste vi få en idrottschef som utbildar, samordnar och utvecklar vår verksamhet i daglig samverkan med föreningarna och våra partners. Ser vi på basket, volleyboll, fotboll och andra förbund så är den vägen klart utstakad. Det finns inga alternativ. Ett sätt att få det att gå ihop är att höja alla avgifter och ta pengarna av föreningarna. Få föreningar vill detta. Å andra sidan skulle det vara ett bra förslag, för då skulle föreningarna garanterat dyka upp förberedda på vår- och höstmöten för att fatta beslut om ärenden. Ett annat sätt att få det att gå ihop är att städse hålla koll på ekonomin – att hållas inom den givna ramen, avsluta utgiftsposter i god ordning och satsa allt som blir över på framtida verksamhet enligt beslutade prioriteter. Det gör vi nu.

Förbundet satsar ”allt som blir över” på damlandslaget i höst och i framtiden på att få en idrottschef. Med detta säkerställer vi våra främsta prioriteter, nämligen ”Tävlingsverksamhet” och ”Stöd för tävlingsverksamheten.” Båda är även inkomstposter i budgeten i och med biljettintäkter, partners och stöd av nationella takföreningar.

Jag upplever att jag varit med och gjort ett ansvarsfullt och bra beslut. Att fatta beslut är mitt yrke. Detta beslut hade ett gediget underlag med bra analys av följder och risker som grund. Lika bra som många beslut jag fattat i fält som utarbetats av mig med en stab på över tio officerare. Jag är så klart sorgsen över beslutet, men likaså stolt och glad över att vi kunde och vågade ta det. Jag har absolut förtroende för att detta var ett av dom bästa besluten vi fattat. Att det blir så, handlar framöver om hur vi – både förbundet och laget tillsammans – verkställer beslutet och tar det till mål. Nu verkar spelare och lagledning mera inriktade på att avsäga sig ansvar. Efter att man vilat upp under sommarpaus kan det inte mera vara så.

Vad kommunikation beträffar, så tror jag dock vi har mycket att lära oss. Den biten blev i min mening nästan underkänd. Det ber jag personligen ursäkt för och därav inspirationen till detta informella inlägg.