Lite om varje

 , Klistret

Jag måste direkt tillstå att med tanke på de saker som hänt den senaste tiden, Pontus Segerström, Klabbe Ingesson, Joacim Ernstsson mm mm, så känns sporten i sig själv ganska oviktig och lite futtig just nu. Trots det ska jag ge mig på ett par ämnen här.

Vi börjar med domare:
Jag ser och hör ständiga klagomål på domarnivåerna i allt från elitserierna ner till matcher med 10-åringar. Själv har jag ju ALDRIG protesterat mot domslut.. ( de som känner mig viker sig dubbla av skratt just nu…) Visst: det svajar betänkligt emellanåt men vad gör vi åt grundproblemen? I mina ögon är ett grundproblem nyrekryteringen. Vad gör vi ute i klubbarna för att skapa intresse för att börja döma? Vi skickar några ungdomar på kurser men sen då? Många provar ett par gånger men efter att ha blivit utsatta för verbala angrepp, suckar och himlande ögon från ungdomsledare. Fått beska kommentarer från föräldrar på läktaren och samtidigt inte fått någon stöttning från något håll så förstår jag att de hoppar av efterhand. Kanske borde första steget bli att arrangerande förening vid varje ungdomsmatch ska tvingas ha en domarfadder i anslutning till bänkar och sekretariat? En vuxen människa som en slags polis som hjälper och stöttar domarna och samtidigt håller ledare och föräldrar i örat. Inte vet jag men det kanske kan vara ett första steg. En annan lite detalj är att föreningen måste visa att detta är viktigt. Kanske räcker det med så enkla saker som en egen, cool, kollektion med domarutrustning så att ungdomsdomarna känner en unik samhörighet. Tål att testas.

Från division 1 och uppåt: inför en tredjedomare som är placerad högst upp på läktaren utrustad med headset. Det behövs i dagens moderna och snabba handboll ett par falkögon från en annorlunda vinkel. Att en delegat som sitter vid sekretariatet ska bedöma om en boll är över mållinjen vid slutsignalen är lika klokt och genomtänkt som om han skulle göra det från vaktmästarnas fikarum. Dummaste påhittet hittills…

Ett annat förslag som ett par kloka klubbtränare bollade på Twitter häromdagen är att domare faktiskt kunde medverka på föreningars träningar där man har möjlighet att avbryta, utvärdera och i lugn och ro diskutera olika situationer. Detta borde t.o.m. kunna innefatta de som dömer på högsta nivå. Naturligtvis ska de i så fall vara med hos lag på den högsta nivå de är godkända för. För att inte kunna anklagas för jäv kanske man på elitnivå bör besöka olika klubbar över säsongen. En positiv bieffekt kunde ju också bli att spelare, ledare och domare får en liten personlig koppling vilket kanske ökar förståelsen och bättrar på stämningen. Inte dumt alls, tycker jag!

Något helt annat:
När regeringens budget lades häromsistens visade det sig att idrottens anslag inte kommer att ökas i år. Detta har fått många prominenta personer att gå i taket och visst känns det lite surt att svea rikes största folkrörelse inte har egen minister eller får mer pengar. Personligen har jag, trots idrottsnörderi, svårt att bli upprörd om pengarna istället går till skola, vård, omsorg mm. Ibland behöver man lite perspektiv och titta lite utanför sin egen lilla bubbla…

Åsså ett lite småkomiskt missförstånd:
Hörde för någon vecka sedan att Kristianstad HK i damallsvenskan blivit kallade för ”IFK Kristianstad” vid en presentation på bortaplan. För att förstå den ironiska komedin i detta måste man veta lite om klubbarnas bakgrund.
I början av 00-talet var IFK en klubb på ruinens brant. I stort sett dagar ifrån att gå i konkurs och, mer eller mindre, upphöra. I detta skede valde man, för att rädda ungdomsverksamheten, att dela klubben och man bildade IFK Kristianstad ungdom. I detta läget bestod gamla IFK endast av seniorlagen. Ledarna för IFK Ungdom valde efter något, eller några, år att ändra namn på klubben till, just det, Kristianstad HK. Man bytte färg från orange till mörkblått och, som de flesta förstår, sågs inte detta med blida ögon av folket i IFK. Storklubben har sedan dess byggt upp en egen, stor och stark, ungdomsverksamhet medan KHK är en ganska liten förening med ett par pojklag och en handfull tjejlag (de flesta tjejerna i stan spelar i Näsby IF för övrigt). Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess men gamla IFK:are har inte glömt.
Denna bakgrund gör ju att insatta drog på smilbanden när KHK blev presenterade som IFK. Så fel men ändå, på något sätt, helt rätt!

Allt för denna gången. Vi hörs igen!

Tills dess:

Ajö

/ Lasse


Tuoreimmat jutut
Ota yhteyttä

Juuri nyt emme ole linjoilla mutta lähetä sähköpostia niin vastaamme mahdollisimman pian.

Vaikea lukea? Vaihda teksti. captcha txt